trains

Har börjat känna en stark saknad av min Asienresa. Att vara ute och resa själv, utan några större mål eller hållpunkter. Det är det som är Livet. Önskar att jag var där nu, på en plats långt härifrån. Där kunde jag sitta på en balkong med ett glas rödvin och en anteckningsbok, och ingenting skulle kunna vara mer Liv än det.

Jag är inte där, men jag har haft det väldigt väldigt bra de senaste dagarna.

Inte minst har jag kommit till något av en insikt. En sån där insikt som bara innehåller självklarheter, något man redan vet, men som man kanske har glömt bort hur viktigt det är att följa.

Ett ord. Överanalysering.

Det är svårt att må bra när det enda man tänker på är varför man mår bra eller inte, och vad man kan göra åt det. Om man bara la lite mer energi på att hitta på saker att göra och sen göra dem, så hade man inte behövt fundera. Då hade man bara mått bra. Så självklart. Ändå har jag alltid så svårt för att hålla mig undan därifrån.

Nej, imorgon ska jag inte fråga mig själv hur jag mår.

Tacka vet jag Livet. Tacka vet jag rödvinet och skriveriet.