Yes!
Sitter här i vanlig ordning, känner mig dock inte särskilt trött. Sängen väntar på mig, fast tom, utan sällskap. Det är visserligen också den vanliga ordningen, men ikväll hade jag besök hemma hos mig för första gången på länge och då blir det alltid extra svårt när ensamheten åter infinner sig. Man drar sig till det lilla lilla mänskliga sällskap som finns kvar. Internet...
Bättre än inget liksom (:
Vi såg på Yes Man för en stund sen. Den filmen alltså... Fuckin' grrreat!
Alla borde faktiskt se den, man blir pepp på livet och inser att det alltid finns någonting där. Oväntade möjligheter.
Imorgon ska jag förhoppningsvis framkalla min filmrulle som exponerades under våren, och som jag inte minns vad det är för bilder på. Wiiie :)
Shut it Down
About the demonstration: (www.shutitdown.dk)
Det blev inte så många deltagare som organisationen hade hoppats, vilket i slutändan ledde till att själva aktionen inte riktigt gick att genomföra som planerat. Tanken var att det gröna blocket skulle förflytta sig snabbt och ta sig förbi stängsel och avspärrningar medan det lila blocket skulle dra till sig fler poliser, som en avledning. Det funkade inte i praktiken, men men.
Jag bestämde mig för att gå med i det gröna blocket och försöka åstadkomma någonting. Hamnade längst fram också på nå jävla vänster, vilket jag är nöjd med.
För att hålla historien något kort:
Det blev som sagt inte som vi trodde, men vi pushade i alla fall en bit in på kraftverksområdet innan vi blev bortmotade av batongerna. Vi hade aldrig någon direkt chans att komma längre in, pga vårt ringa antal; det var väl ungefär lika många poliser som demonstranter, det är inte idealiskt. Trots vårt underläge så kämpade vi för vår sak och gav inte upp. Efter att ha rusat en sista gång mot området över ett stort fält, blev vägen framåt blockerad, och när vi vände tillbaka så blev vi omringade av de blåa ganska omgående. De fick väl nog av oss...
Så blev man omhändertagen, frihetsberövad, och fick sitta handfängslad i rad med ca 150 andra demonstranter, först utomhus på en asfaltsplan en timme, sedan i ett stort magasin på kraftverkets område i ytterligare två timmar. Visserligen sjukt obekvämt, en smula drygt och dessutom hade man ingen aning om vad som skulle hända härnäst, vart man skulle bli förd sedan osv, men det var ju en annorlunda erfarenhet. Och det kändes väldigt mycket bättre att vara med hela vägen in i det sista för att bli gripen av polis, än att ge upp och gå därifrån tidigare för att få vara en fri man hela kvällen. Fick ta konsekvenserna för det vi hade gjort, men det var det värt.
Folk blir förresten väldans kreativa när de inte kan använda sina händer som vanligt. Såg en del intressanta manövrer när vi satt där i magasinet. Varför inte smsa med munnen, eller klippa upp buntbanden vi satt fast med, medelst nagelklippare.
Till sist blev vi frisläppta inne i stan, så man kunde ta sig hemåt Lund runt midnatt.
Det enda jag är något bitter över är att jag tappade min mobil, troligtvis i en piketbuss >< Blir till att ringa köpenhamnspolisen imorgon och fråga efter lost and found ;)
Our climate, not your buissness!
A cracked smile and a silent shout
Nu ska jag lyssna på höstmusik (=
Nedstämda, melankoliska texter och tongångar väntar...
Quit coal!
Imorgon ska det demonstreras mot användandet av kol som energikälla. Aktionen, shut it down, äger rum i Köpenhamn imorgon eftermiddag, och troligtvis blir det hela riktigt episkt. The target: ett svenskägt (vattenfall) kolkraftverk i den danska hufvudstaden. Man räknar med att ca 3000 glada kommer delta i demonstrationen, varav ett antal hundra kommer vara mer aktiva i den slutliga aktionen. Tanken är kortfattat att ta sig in på kraftverkets område, så många människor som möjligt, och på så sätt få kraftverket att (åtminstone tillfälligt) stängas ner.
Utifrån vad jag har läst och hört så är det en bra, genomtänkt plan.
Jag tycker dels att den här typen av aktioner är ett viktigt medel att använda sig av om (när) man vill kämpa för miljön. Dels tror jag att det kommer bli jävligt kul. Att demonstrera är kul helt enkelt, for a fact. Peppa satan, skrika i kör, gå jävligt långt, dricka nån bars, peppa lite till, känna samhörighet med alla meddemonstranter, osv. Inte minst när det rör sig om tusentals människor som alla är där i samma syfte.
Tomorrow will sure be an interesting day.
Och för säkerhets skull ska jag ta med mig chokladbollar :)
du säger väl till om jag ska gå?
Lyssnar på Lasses nya platta just nu. Det är kanske tredje gången jag lyssnar, och jag tror nog att den blir lite bättre för varje gång, åtminstone nu de första gångerna. Kände mig inte så connected till den när jag först hörde den, och det hade jag inte trott att jag skulle göra heller; det var ju under det förra millenniet han verkligen kunde göra det där som jag älskar så mycket. Hans senaste plattor har inte alls varit samma sak, vilket jag tror att väldigt många håller med om. Hursomhelst börjar jag fatta tycke för just denna skivan. Jag tror det hänger ihop med att jag köpte den på riktigt, i fysisk form (x2).
Har mått bra och varit nöjd med typ allt i snart en vecka nu, oavbrutet om jag inte minns fel. Känns lite skumt när jag tänker efter, men det är ju skönt såklart. Att slippa allt grubbel och framförallt all överdriven självkritik/självhat som inte så sällan går för långt. Känner inte direkt det här vanliga behovet av att alla känslor måste vara omtumlande och starka just nu, jag klarar mig rätt bra. Men jag är ju ändå jag, och jag har analyserat min senaste vecka lite grann, och kommit fram till att det är en jävla svensson-ish-stil jag drar.
Alltså, menar inte direkt att spontaniteten inte alls finns där, eller att jag inte gör de här "fina sakerna", för det gör jag. Jag gör bra saker, både med folk och själv. Men det hela känns ändå lite rutinmässigt på nåt vis. Det kan ha o göra med att jag har ett jobb att gå till, vilket får en att känna sig väldigt vanlig. Bunden vid vissa rutiner liksom.
Eh, om jag ska skriva vidare på detta spåret kommer det bli 400% svammel, så jag lägger ner.
Kardemumma: Jag är väldigt nöjd, och är ganska nöjd med det. Frågan är hur länge jag kan köpa att detta är nåt att vara nöjd med.
Puss och gitarr!
glassakssoppa
naä
Kom hem från premiären på fff för en stund sen:) Filmen: the Box..
Tycker själv att den var riktigt bra, dels i sin helhet och framförallt soundtracket. Ruskigt bra musik alltså...
Får se om jag har råd att gå på ner mer fantastisk film under denna fantastiska festival, det är bud på det.
I övrigt var det en bra dag. Försov mig i morse, men ingen skada skedd. Synd bara att man missade sin långa mysfrukost ><
Nu sitter jag här i vanlig ordning, med tända ljus och hörlurar. Trivs som fan med det, men ack vad jag behöver sova egentligen.
btw, min kompis har grönt skägg:D Jag tycker om honom...
kan man inte skriva själv blir det copy-paste..
Kvällens låttext: Lightness, av Death Cab for Cutie
There's a tear in the fabric of your favorite dress
And I'm sneaking glances
Looking for the patterns in static
They start to make sense
The longer I'm at it
Ivory lines lead
Oh wha-ho, oh wha-ho
Your heart is a river that flows from your chest
Through every organ
Your brain is the dam
And I am the fish
Who can't reach the core
Ivory lines lead
Oh wha-ho, oh wha-ho
Oh, instincts are misleading
You shouldn't think what you're feeling
They don't tell you what
You know you should want
Ivory lines lead
Oh wha-ho, oh wha-ho
Ivory lines lead
Oh wha-ho, oh wha-ho
Oh, instincts are misleading
You shouldn't think what you're feeling
They don't tell you what
You know you should want
Ivory lines lead
Oh wha-ho, oh wha-ho
Ivory lines lead
Oh wha-ho, oh wha-ho
talk
Tror inte att det är akut, men jag behöver nog prata med någon. Det var längesen jag hade en seriös konversation och fick prata av mig om mig själv. Det var längesen jag hade en seriös konversation över huvud taget...
Hursomhelst, jag vet inte vad jag vill/behöver prata om, men detta håller fan inte!
pebben? :)
Tänkte egentligen gå och lägga mig tidigt ikväll, men nu blev jag visst lite pepp och glad. Så det sket sig det där med sömnen, för jag tänkte att det kan vara nice med lite mer msn och att skriva nånting här.
Hade nyss en polare över på lite te och paj. Det snackades om utlandsplaner och distanskurser på universitet. Jag blir alltid på så mycket bättre humör av att prata om flykt. Att dra nån annanstans, komma iväg, bort. Saker och ting verkar inte så himla svårt i nuläget. Om man ska vara pessimist så kan det bero på att jag är trött och inte orkar tänka ordentligt, men egentligen så är det ju så att det inte finns några särskilda hinder förutom de man skapar själv.
Hursomhelst, ovanpå det goda humöret som infann sig efter snack om London, Amsterdam, Paris and so on, så får jag höra från en kusin att han funnit kärlek. Och jävligt glad var han också, och sånt blir jag också jävligt glad av. När folk är sådär upprymda över nånting, då kommer hopp och pepp till mig, som en varm flod av välbefinnande.
Dock kan jag inte hjälpa att fälla en liten tår inom mig för sånt jag inte får själv. Det är en del saker jag saknar, och det gnager en del. Men ikväll blev jag glad för någon annans skull, samt pepp på min framtid, så jag ska väl inte klaga :)
The Shins är så jääävla awesome, de förgyller mina dagar och kvällar.
Och appropå det, jag vill se Garden State igen. Fin film.. Och Eternal Sunshine of a Spotless Mind. Också den en fin film.
Natti
fifan
Vilken jävla skitdag på jobbet! Blev tillsagd att inte börja tidigt, utan att komma dit först vid elvatiden. Schysst med sovmorgon kan man tycka då, men nejfan. Det enda jag fick ut av det var att jag fick stanna kvar längre på eftermiddagen.
Trött som fan...
Snart ska här krökas!
...is an empty room
Satt hemma hos en vän igår och diskuterade bl.a våren som kommer. Pallade några äpplen på vägen dit så att vi kunde baka. Väldigt trevlig kväll (:
Det som sades var att vi borde fira nyår i någon schysst huvudstad och resa runt tillsammans i europa några dagar. Dessutom kom vi fram till att det skulle vara grymt att flytta till england eller irland några månader senare under våren. Chilla och jobba ett tag utomlands, skita i Sverige.
Ja, man blev sannerligen pepp av detta, och jag skapade en bra bild av våren som kommer. Typ, nyår i Berlin, dra iväg till Nya Zeeland nån månad, sedan hänga i london med en polare och jobba på nåt random café eller whatever.
Levde på den peppen idag, men nu börjar det fan bli lite vilset. Tror jag behöver tjäna mer pengar än jag gör i nuläget om jag ska få ihop allt, och dessutom känns allt plötsligt så svårt. Man ska leva på riktigt, måste bestämma och ta tag i saker själv, fixa resor, boende, jobb och.....
Peppen krockar med en känsla av omöjlighet..
Blä vad allt känns mycket och avlägset.
Behöver nån som kan hjälpa mig att greppa situationen och ta tag i nåt. Kanske...
mitt älskade geni
Woops, nu slog jag till :)
Förbokade just Lasse Winnerbäcks kommande release på CDON! Hade liksom inget bättre för mig, och det fanns ingen anledning att vänta med det hela.
Och jag beställde inte bara skivan, utan en hel mustig box innehållande själva albumet på både CD och vinyl, lite posters, samt boken 112 sånger där alla Lasses låttexter och ackord finns! Den boken ska bli min kompis..
Någon kommer bli glad den 21 september (:
why can't we see that when we bleed we bleed the same
Jag vill ha höst. Inte nödvändigtvis vädret, inte just i år eftersom jag för tillfället är brevbärare, och det säger sig självt att det inte är ett schysst jobb när det är äckligt väder.
Men jag vill ha höst...
Det är något visst med de kommande månaderna, det har det alltid varit. Jag tror att jag känner mig mer bekväm i mig själv under hösten.
Jag vill känna det jag känner när jag hös musiken, som bara känns under hösten. Känna mer framförallt.
Den emotionella intensiteten har hittills under året legat under vad jag tycker är normalt för mig. Jag väljer kaos före lugn i mitt lilla huvud, men det är lugnt ändå. Ombytliga känslor och humörssvänngingar må vara jobbigt det med, men just nu känner jag att jag inte alls vet hur jag ska hantera den neutralitet som råder, fyfan...
Därför hoppas jag att hösten ska ge mig ett jag som jag är mer van vid. Och därför ägnar jag kvällen åt att dricka te med levande ljus, samt åt att lyssna på Muse och lite annat gött som jag förknippar med höst och känslor.
staying awake to chase a dream
tasting the air you're breathing in
i know i won't forget a thing
promise to hold you close and pray
watching the fantasies decay
nothing will ever stay the same
falling away with you-muse
mirima
Appropå TVM-invigningen...
Tänkte just på att jag denna helgen gjorde min sista insats som frilufsarledare, något som jag har pysslat med så gott som hela gymnasiet. Nu har jag inte kvar det, och det lär ha vart det sista bandet jag klippte från gymnasielivet. Visserligen är jag kvar i TVM, men det är ändå nånting man är med i för resten av livet, aktiv eller inte. Att vara lufsarledare förknippar jag ganska starkt till att gå i gymnasiet. Nu är båda över, och inte mycket annat finns kvar från den tillvaron. Vännerna är till stor samma som de har varit, men sysslorna är i princip helt förändrade. Just nu jobbar jag, och har i princip inga andra måsten. Den här invigningen var lite som en påminnelse om det, att nu börjar någonting nytt.
Det är jävligt skönt att slippa måsten och ansvar kopplat till skola och ledarskap, men jag känner att jag måste skaffa mig lite andra saker att göra, lite projekt av olika slag, för att det inte ska bli för tomt...
I think I just swallowed a toilet brush
Är nu hemma från sista helgen som ledare för en grupp med 14-åriga lufsare. Känns rätt skönt att vara fri från det ansvaret nu, även om det har vart riktigt kul att hålla på med det.
I övrigt gick det mesta på TVM-invigningen bra, men vi hade problem med några vuxna inblandade. Tänker inte gå in på några detaljer, men jag kan ju säga att man känner sig en aning överkörd när vuxna människor sätter sig över det som vi ledare har planerat och bestämt och gör på sitt eget sätt, utan att kolla med oss. Och att de bortser från/missar den uppgift vi faktiskt hade gett dem för att syssla med annat är inte helt okej. Och det är inte så värst kul när andra vuxna människor bitchar sig och klagar över vårt jobb bara för att de tror att vi är för unga för att klara av att ha ansvar för en sån här aktivitet.
Well, now it's done.
look mummy, there's an airplane up in the sky...
Känner att jag börjar komma in i jobbet nu. Det har faktiskt sin charm att gå upp vid halv sju, sen slita för brödfödan hela dan för att till sist komma hem till soffan, trött och svettig. Än sålänge... Jag tror att jag kommer ha tröttnat på det här jobbet ganska rejält inom två månader, men just nu är det hursomhelst rätt roligt, så det är ingen idé att klaga på nånting än.
Lite synd bara att inte kunna ha hur sena nätter som helst...
Det blev en promenad med en klasskompis från gymnasiet idag. Man träffar de inte så ofta längre, det där folket. Det var trevligt, och den ljumma nattluften behövdes sannerligen.
Funderar på att göra en ny blogg. Eller, i princip samma blogg som denna fast på en annan sida. Give it a fresh start liksom, komma igång och börja skriva nåt..
Nu kallar min sköna säng, bäst att lyda då I guess...