trains

...åka från en utopi till Babylon.

Igår spenderade jag eftermiddagen på Möllevångsfestivalen i Malmö. En sjukt härlig festval med helt underbar stämning, och en känsla av att det faktiskt är allas festival; den tillhör verkligen folket.

Ett annorlunda spektakel, fyllt av peace love and understanding.

Den allmänna stämningen där var lite att eventet var för alla, av alla. Visst fanns det mer eller mindre välorganiserade scener med uppstyrda program samt andra planerade händelser, men en väldigt stor del av möllefestivalen är gatukonst och liknande. Spontana möten.. I en sådan atmosfär känner folket att man måste ta hand om varandra, för det håller inte annars

Jag tror ni hajjar vad jag försöker beskriva...

   Hursomhelst, under dagen fick jag veta att Svenska Akademien skulle spela på Helsingborgsfestivalen på kvällen, och blev pepp som en gurka! Så framåt kvällen stack jag och två vänner till Helsingborg, efter att ha kollat in möllans oerhört vackra karnevalståg.

   Väl där var det en annan atmosfär, en annan stämning. Helsingborgsfestivalen är en "helt vanlig stadsfestival", som ordnas av Helsingborgs stad. När man är på en sån, vad ska vi kalla det, mainstreamfestival så är begreppet "av folket, för folket", way out.. Attityden är snarare bara "för folket". Människorna som går runt där verkar så himla självupptagna, och har inte en tanke på att det faktiskt är en massa folk som står bakom festivalen och fixar allt. Det blir mer slit och släng, skräpa ner mindre ta-hand-om-varandra, mindre kärlek. För det är ju ändå någon annan som ska ta hand om det hela, inte jag. Det blir någon slags plastig nöjesindustri. Bara genom att gå mellan knutpunkten och scenen där Svenska skulle lira så märkte man att folk knuffades mycket mer än på möllan. Fler dräggiga, fulla människor, och då menar jag inte den sköna sortens drägg.

Mer konsumism, fler fulla fjortisar som hade mått jävligt mycket bättre av att hitta på nåt annat, osv.

Att åka från Möllevångsfestivalen till Helsingborgsfestivalen kändes som att komma till en slavkoloni efter att ha varit på en tropisk strand eller nåt, whatever..

Och som sylten på gröten så var det en härlig kvällssol o Malmö, medan tåget mot Helsingborg körde in under världens svartaste moln med tillhörande regn. Något symboliskt, me like :)

Med detta vill jag inget ont mot Helsingborg som stad (jag hittade ju faktiskt ett helt paraply på marken där). Deras festival är väl inte sämre än andra "vanliga" stadsfestivaler, och jag tycker egentligen ganska mycket om att gå på såna.

Jag tycker bara att om man nu ändå ska ordna ett stort event för tusentals människor så kan man väl förfan komma med något kreativt, och öppna upp för fria initiativ, låta gatukonsten flöda. De flesta festivaler ser tyvärr likadana ut, även om det finns många som är mer udda och intressanta.

Hämta inspiration från arrangemang som t.ex Möllevångsfestivalen. Stämningen blir så jävla mycket bättre om grundtanken är "av folket, för folket" (visserligen låter det ganska corny, menmen). Det blir mindre trängsel trots att det är lika mycket folk, alla är gladare, dels de som arrar, dels besökarna, maten blir godare, varorna som säljs blir finare, musiken och all annan konst blir mer spontan och mer äkta.

Tack som fan Möllevångsfestivalen och alla som var där, det var två skitgrymma dagar!

och förresten, Svenska Akademiens spelning var awesome, som vanligt :D

Puss!