trains

Låter det destruktivt..? Nej inte alls.

Jag vill låta alla känslor, gamla som nya, skölja över mig så att jag tappar kontrollen.

Jag vill känna

leva

skratta, gråta och skrika, ännu mer än nu..

Men dom säger till mig

att jag inte får, att jag måste hålla mig kvar över ytan.

Och jag vet, jag förstår att det kommer bli ett ännu värre helvete här uppe

om jag först försvinner ner och sedan kommer upp igen.

Det är redan illa här uppe i luften, allt går segt.

Så det är klart att jag vill dyka ner

och drunkna i ett emotionellt kaos.

Ska man kanske krascha, och sen skita i att komma upp?

Det är ju trots allt så jag vill att det ska vara:

fuck den här äckliga mallen, osv... Bort med måsten och normer. Drunkna i mitt inre kaos, det härliga känslosamma kaoset.

Men jag får inte, åtminstone inte än. Måste försöka fixa allting över ytan först...