Dance monkeys, dance!
Orden kommer inte längre till mig. Fingrarna har inte velat dansa över tangentbordet på ett bra tag nu, och det har inte hänt mycket här. Jag undrar vad det kommer sig, och hittar inte någon direkt förklaring. Men jag vill så gärna. Vill att det ska samlas ord här, som skapar meningar som betyder nåt, som folk kan läsa och ta del av.
Nu är det lov. Det är en tid då jag lever på riktigt, saker och ting är mer eller mindre som de borde vara. Nu gäller det mer att leva i nuet än i dåtiden eller framtiden, och det är så in i helvetes skönt. Carpe noctem är vad man borde satsa på. Eller som min älskling Lasse W. sjunger: "Allt ska sugas ut ur varje natt". Nu kan man kanske inte påstå att jag har gjort det till fullo de senaste nätterna, sugit ut allt, men jag har ändå haft det i bakhuvudet hela tiden, och det hjälper. Mot vad vet jag inte, men jag känner mig sund på nåt vis.
Kom att tänka på en dag sent i somras (tidigt i höstas?) då en vän, ganska plötsligt, utbrast: "Livet är så jävla underbart!"
Har funderat några gånger över hans replik, som kan tyckas meningslös, simpel, eller något av en klisché. Men sättet han sa det på, och hela situationen, gjorde att jag har svårt att glömma de där orden. I sig betyder meningen inte nåt särskilt för mig, orden är ju så stora att den egentligen förlorar all tänkbar innebörd. Men när min vän sa det på den där gräsmattan, då var det nåt visst. Det gick att förstå, och orden fick betydelse.
Och vad ska nu detta (ovanstående) föreställa?
Inte fan vet jag, take it or leave it, men det var det som fingrarna dansade fram just inatt.
Jag kan bara hoppas på lite högre frekvens bland mina texter här...
punkt.
Kommentarer
Postat av: LindaBinda
Oj, vad galet lik den inledningen är vad jag brukar inleda med i tider av osammanhängande ordbrist! Trevligt att hitta en blogg värd att läsa, hoppas att du hade trevligt igår - det hade jag! Kram Linda
Trackback
