trains

Nu är det mesta dött, jag är bitter och sitter hemma i min fortress of solitude, utan vare sig inspiration eller sällskap.

Alla mina tankar hamnar i den nedåtgående spiralen. 

Rädda mig! eller nåt... Allt känns skit.

/A perfect circle

Nu är det lov. Det är en tid då jag lever på riktigt, saker och ting är mer eller mindre som de borde vara. Nu gäller det mer att leva i nuet än i dåtiden eller framtiden, och det är så in i helvetes skönt. Carpe noctem är vad man borde satsa på. Eller som min älskling Lasse W. sjunger: "Allt ska sugas ut ur varje natt". Nu kan man kanske inte påstå att jag har gjort det till fullo de senaste nätterna, sugit ut allt, men jag har ändå haft det i bakhuvudet hela tiden, och det hjälper. Mot vad vet jag inte, men jag känner mig sund på nåt vis.

Kom att tänka på en dag sent i somras (tidigt i höstas?) då en vän, ganska plötsligt, utbrast: "Livet är så jävla underbart!"

Har funderat några gånger över hans replik, som kan tyckas meningslös, simpel, eller något av en klisché. Men sättet han sa det på, och hela situationen, gjorde att jag har svårt att glömma de där orden. I sig betyder meningen inte nåt särskilt för mig, orden är ju så stora att den egentligen förlorar all tänkbar innebörd. Men när min vän sa det på den där gräsmattan, då var det nåt visst. Det gick att förstå, och orden fick betydelse.

Och vad ska nu detta (ovanstående) föreställa?

Inte fan vet jag, take it or leave it, men det var det som fingrarna dansade fram just inatt.

Jag kan bara hoppas på lite högre frekvens bland mina texter här...

punkt.

  Har inte varit i skrivform på sistone. Trist det, för jag tycker om att tjata om random saker i text, samt att öppna upp mig inför allmänheten här. Men som sagt, under den senaste tiden har jag inte riktigt känt samma sug, inte kunnat lika mycket.

Nu är det bara en vecka kvar i skolan, knappt. Sen är det jullov, sen börjar läsårets absolut värsta tid. Visserligen inte då man har mest att göra, men januari är ändå en helvetesmånad, kanske årets värsta månad.

  Men om vi dissar det negativa, och istället fokuserar på lovet, så kanske man blir lite gladare. På lördag verkar det t.ex som jag ska iväg till Christiania. Det börjar nästan bli lite av en klassiker det där stället, och jag gillar det skarpt. Det är tydligen julmarknad där då, så man kanske lyckas skaffa sig lite julklappar.

  Detta är annars något som är en jävla plåga för mig. Att köpa julklappar. Att ge bort saker är kul, och brukar kännas väldigt bra. Men just julklappar är light, just för att man ska köpa till flera stycken samtidigt och för att alla andra också håller på och ge gåvor och köper dem just då.

Blä för julhysteri, men det kunde ni väl räkna ut själva... ><

Mycket känns tomt just nu, i den mening att jag inte vet vad jag vill och vad jag tycker. Tomt på så sätt att jag faktiskt inte längtar till jullovet på riktigt. Det, är konstigt! Ovanligt för mig iaf.

Fan vad detta skrivandet spårade ur, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, inte minst till mig själv. Slutar nu för den här gången...

Den är riktigt härlig! Det som är så bra är just att man blir både glad för att man hade den där fina tiden, whatever dennu var, och man blir en smula ledsen för att den är över. Hursomhelst, det är inte alltid jag blir så värst sentimental trots att jag känner suget efter det. Till exempel nu, denna kväll.

   Ingen större poäng i detta, men nåt ska man kladda ner här :)

Nu är det Flogging Molly som gäller. Det, väcker iofs en viss sentimentalitet. Tänker på sensommaren, konserten. Det var grejer det!

---   ---

På helgerna tycks det alltid hända en del bra saker. Vardagarna är dock inte så sällan alldeles för tomma för att jag ska trivas. Eller snarare för fulla av skrivbordstristess. För det är här jag tillbringar större delen av min tid nuförtiden.

Määähh! ><

Idag har varit en riktigt bra dag. På riktigt alltså. Inte massa vardagstrams i en tjock geggig massa..

Har bl.a. gått på riskutbildning/halka. Ännu en bit på vägen mot körkortet, vilket kan vara trevligt. Sedan drog det ihop sig till diskussion på Wickmanska. Var ganska pepp, och trots att jag inte hade ätit sen frukosten (och den var inte särskilt stor) så var jag pepp och glad. Sen var det ju ett plus att man fick gratis mat där.

  Hursomhelst så känns det riktigt bra efter det där mötet. Fick verkligen känslan av att man kan göra något vettigt, hjälpa till.. Lärde mig en hel del osv..

Efter Wickmanska, ute på gatan, nådde jag min peak för dagen. Fick någon form av euforianfall med tillhörande mongoskratt, ett samtal som man öppnade med frasen "Ahh, jag drar känslan här!"..

...känslan av att allt är bra, och att allt måste (och kommer att) fortsätta vara grymt bra! Fick gott sällskap med mig hem, så fram tills nu har jag sluppit ensamheten, vilket gör att den är skön nu när den väl infinner sig :)

Winnerbäck kan grejerna. Ännu en gång, precis som vanligt, klistras jag fast på hans musik.

Rörig text, röriga tankar.

Eufori..