trains

Sitter ute på Lidingö och har en lugn afton. Varför här?
Jo, jag tyckte det var läge att åka till Stockholm och träffa min brorson, så det gjorde jag. Tog mig hem till min broder och fick till slut träffa den lille parveln. Kändes ganska overkligt, har lite svårt att greppa det faktum att min bror plötsligt är pappa, har en egen son.
Det verkade mest vara äta och sova som var de coola aktiviteterna, men en liten stund var han vaken och såg sig omkring. Undrar om de över huvud taget känner igen olika människor när de är så små...

Imorgon får jag träffa honom igen:) Då ska han få sin present som jag glömde ge honom idag..
Nu är jag som sagt på Lidingö hos min farmor, och är pretty tired. Kanske sova snart, kanske lite TV.

This will never end cause I want more

More, give me more, give me more...

 

Oproduktiv dag. Som alla andra.. Icke tillfredsställande kanske är ett bättre ordval, jag är inte säker.

Trots det mår jag ändå rätt gött.

 

Slogs just av en tanke: Jag funderar jävligt mycket i allmänhet. Grubblar liksom. Maler ofta ner varenda liten spillra av en känsla tills det inte finns mycket mer att utforska kring den, i min ensamhet.

I kontakt med andra människor, vänner som främlingar, så tror jag inte att jag riktigt visar/säger vad jag faktiskt tycker, ofta för att det känns som att jag knappt tycker nånting alls om någonting överhuvudtaget.

Jag kanske har gnagt sönder allting inom mig så mycket under mina ensamma stunder att det inte finns någonting kvar att visa upp, att studsa mot någon annan.

Okej, jag tappade tråden redan från början där, men hursomhelst: Jag inser ofta när jag har sagt någonting att jag förmodligen bara sa det för att det var enklast möjliga sak att säga i den situationen, inte för att jag har någon tanke bakom det.

Fan, säger ju knappt något alls, nånsins...

 

Min trötthet tar över, vi ses nånstans!

If I had a voice I would sing

Mycket akustisk musik på sistone. Iron & Wine, Jose Gonzalez och Joshua Radin. Vilka grabbar alltså!

Även the Knife, Red Hot Chili Peppers och Hoffmaestro & Chraa tar mycket plats i mina öron nu.

 

Skriver ett brev som ska flyga över havet. Det lär jag också göra snart...

Det är jag det :)

Har haft en bra söndag. Är nöjd med allt helt enkelt, och inte bara för tillfället för att helgen har varit bra eller liknande.

Jag har äntligen börjat sparka mig lite i röven och nu är det så gott som säkert att jag tar mig iväg härifrån och rundar planeten.

 

 

Känner pepp och energi på ett sätt som jag knappt minns hur det kändes..

Tar tag i mig själv denna veckan (:

So why oh, are we so in denial when we know we're not happy here...

Det kan vara farligt att vara sentimental. Jag kan fastna i dagdrömmar om tider som har varit, och till och med tänka på hur jag nån gång i framtiden kommer sitta och tänka tillbaka på den här tiden.

Vafan, borde jag inte ta tag i nuet istället!?

 

För några dagar sen tog jag mig ut till naturen för att bo där en stund. Sov ute i den kalla vinternatten, under stjärnorna. Ge mig mer av det, tack!

Nyår var bra. Riktigt bra. Själva aftonen och dagarna före och efter blev som en paus ifrån ångesten och ledan som har klibbat fast i mig i typ en månad nu. Nu känns det som att den pausen är över. Idag kom det nya små ångestvågor, och osäkerheten har fått tillbaka fotfästet.

 

Länge har jag "vetat" att det jag ville göra efter studenten var att jobba en tid, sedan dra härifrån. Resa. Nu har jag jobbat en tid, till och med lyckats spara en del pengar. Men jag är paralyserad. Bedövad av min lathet, av min osäkerhet, av TV och julpynt, av alkohol och tillfälliga tidsfördriv. Ett tag trodde jag nästan att jag var på väg. I några dagar eller så. Sen vet jag inte vad som hände...

Jag kanske ska göra nåt helt annat, tänka om. Men vad isåfall?