avbrott
Jag vill be om ursäkt, främst till mig själv, för att jag slutat skriva nästan helt den senaste tiden. Jag har på det hela taget inte mått särskilt bra de senaste månaderna, och har på sätt och vis blivit väldigt avtrubbad. Det har gjort att jag fått svårt att skriva. Suget har liksom inte kommit till mig.
Jag kan ärligt säga att det börjar bli lite bättre nu, med vårkänslor och påsklov och allt sånt där som är på väg.
Jag vet inte om mitt långa uppehåll från att skriva (har inte bara slutat skriva på denna bloggen, utan även sånt jag skriver för mig själv har upphört) är slut nu, jag får se hur det känns.
Hursomhelst, jag tror att jag mår väldigt mycket bättre om jag skriver regelbundet, utan större krav på innehåll eller kvalitet, såsom jag brukar göra här och på andra ställen. Jag misstänker att en del av det som har fått mig att må jäkligt light på sistone är det faktum att mina fingrar har slutat flyga över tangentbordet.
Precis som jag behöver ha musiken som ett sätt att formulera mig, ett sätt frikoppla min existens från tid och rum, så behöver jag också skrivandet. Visst lägger jag ut diverse texter på en offentlig blogg, men huvudsyftet är inte att nå en publik, utan att tillfredsställa egna behov. Det är bara det att vetskapen om att andra kan läsa det och att några faktiskt gör det, är på något sätt betryggande. Det känns bra att ibland kunna få folk att veta, kanske förstå, utan att man någonsin behöver prata om det man har skrivit.
