into the dark
Så jävla typiskt mig...
Att ha låtar i iTunes som har legat där hur länge som helst, utan att jag har lyssnat på dem. Och alldeles nyss lyssnade jag på en sådan låt. Har hört korta bitar ur den när mina vänner gått och nynnat på den eller plinkat lite på gitarr, och idag insåg jag att jag faktiskt har den. Jag blev såklart kär, och tänkte: hur fan kan jag inte ha hört den tidigare?
Jag menar, Milda i natten, hur kan man inte tycka om sådan konst?
Och natten, den är ju vacker. Öppnade just mitt fönster för att andas lite riktig luft, och det lockar ju såklart att ta en promenad. Men inte idag, jag ska gå till sängs snart. Men snart kommer våren, och då börjas det. Ut i natten, cykla och gå, med eller utan musik.
Inatt stannar jag inne, men imorgon vill jag ut med någon!
blank.
...and this is where I begin to write. I don't want anything right now. I feel totally indifferent to everything. This week I've been doing the same things over and over again. Well, not the exact same activities, but still. Have been with almost the same friends everyday, been happy, sad, drunk, laughing, crying, totally messed up in the head etc... Everyday has looked the same: Wake up in one place with a bunch of good people, chillin' in the morning. Then got home for a little while, then went out again for some nice social activity that lasts untill four in the morning. Smoking, drinking, watching movies, eating food. That's all, basically.
Sure, I love the people I've been spending these days with, but I feel sort of shut in. Can't communicate with them anymore, nobody listens, or rather, I'm to busy feeling sorry for myself and thinking about my emptyness to notice whether people care or not.
So, I have this dilemma.. I promised my mom to go to a consert with her tomorrow. We've got the tickets. Also tomorrow, my grandmother in Stockholm is having a birthday dinner, and practically all my cousins will be there. People I used to see a lot more often than I do nowadays. So I would really like to be there, not only to see my family but also to escape from Lund for a little while. To not see the same friends over and over again.
But if I go to Stockholm I will let my mother down. The tickets for the concert will be wasted because she says she wont go alone and there's nobody else she wants to take with her.
I don't want to be alone. Don't want to sit here by the fucking computer, but I don't want company either. Don't want to watch a film with some friends, don't want to get drunk and spend time with friends. I don't want to have sex and I don't want to study. I don't seem to want anything at all...
I'm not in the mood for a concert with my mom tomorrow, aswell as I'm not really in the mood for going to Stockholm. The reason that the latter alternative is a bit better is that it's something new, it's an escape from all this for a few days. I could forget about expectations that I have here, and be with other people instead.
utropstecken (?)
Idag kanske jag fick vad jag bett om. Saker och ting har rubbats lite grann. Kanske inte riktigt likadant eller lika mycket som jag kunde föreställa mig, men ändå, en viss skakning av burken har skett. Tänkte inte skriva av mig om allting här, det finns saker som gör sig bättre att prata om mellan två ögonpar i enrum.
Däremot kan jag säga en sådan sak som att idag, för första gången, har jag fått böter!
Inte för nåt spexigt dock, bara det gamla vanliga cykellyset som fattades. Det var fanimej på tiden att jag fick betala för det. Inget att gråta över, har faktiskt mest skrattat lite lätt åt det. Ni borde testa :)
Gott om humörssvängningar idag. Inget fel i sig, men tyvärr har det varit en hel del lätta panikkänslor. Men det löste sig till slut. Eller ja, där hade jag nog kunnat säga vad som helst och det hade passat in ändå, för ni vet ju inte vad exakt det är jag snackar om. (Ehh, what is he going on about??)
Och vad gäller den senaste veckans sjukdom så är det just nu ganska svårt att andas ut utan att hosta :/
Ett tag trodde jag nästan att det här var första dagen på vad som skulle kunna bli en eller två veckors depression. Sen kom jag att tänka på något som jag funderade mycket på igår, nämligen att mina känslor är så extremt starkt knutna till vilken musik jag lyssnar på, så det var bara att slå på iTunes igen och dra igång lite annat smått och gott, så fick jag tillbaka hoppet.
Istället för depression ser det ut att kunna bli en intressant period. Bort med det senaste halvdöda tråket. Ge mig fortsatta knepiga dilemman, lite humörssvängningar kanske, och alla andra saker som har rört om mina tankar och känslor idag.
Fler böter kan jag dock vara utan, thank you.
Kärlek till alla mina vänner!! Ni behövs...
frågetecken.
Igår kväll bröt jag vad jag tror är några veckor av bra humör, bra och positiv självkänsla m.m. Har visserligen känt att det behövs någon förändring och detta har ju lett till lite frustration til och från på sistone, men jag har trots allt mått väldigt bra hela tiden de senaste veckorna. Men igår kväll då, jag blev riktigt jävla bitter. Kändes som det var månader sen, vilket det knappast var. Idag har det mer och mer avtagit, samtidigt som min kropp har blivit mer och mer förskonad från förkylningssymptomen för varje timme.
Nu har jag kommit in i något slags nytt stadie. Är till att börja med inte bitter längre, men det är inte riktigt som innan. Just nu känner jag nån mystisk pepp, och är nästan lite fnissig inombords.. Det råder en mental blockering på nån vänster; vet inte riktigt vad jag har och inte har, vad jag vill ha och inte vill ha. Vet bara att det krävs förändring för att komma undan frustrationen som har vuxit till sig på sistone.
Tänkte mig nog nån slags conclusion här, men jag tappade tråden. Nåväl, vi får hålla till godo sålänge.
Have to go out tonight!!
sjukling
Hemma och är sjuk idag. Det är fan ingen höjdare. Min hals grinar och till och från känner jag mig febrig. Var verkligen inte pepp på att gå till skolan idag, så på så vis var det lite praktiskt att kunna sjukanmäla sig med gott samvete, eller vad vi nu ska kalla det. Men fy fan va tråkigt det är att sitta här, ensam i sin morgonrock.
Borde kanske följa folk till Helsingborg ikväll. Loke har spelning där, och det hade nog varit trevligt att umgås lite. Men jag är inte säker på om jag orkar, min kropp blir seg av att göra saker nu. Jävla lightinfluensa!!
Regn och punka=fint!
Igår, onsdag, var jag hur säker som helst på att det var torsdag. Inställd på att helgen skulle komma dagen efter, dvs idag.
Idag däremot, var jag under en ganska lång stund stensäker på att det faktiskt var tisdag idag.. Nej, det går ju inte ihop särskilt mycket. Har nog varit förvirrad vad gäller en del annat också de senaste två/tre dagarna.
Nu vet jag i alla fall att det är torsdag idag, (jajja, klockan har visst passerat 00.00 men what the fuck) och att jag är sugen på helg :)
Ikväll var jag hos Isak. Han är fin, och hans hem också. Där stod en vattenpipa med haxig tobak och haxigt kol. Där satt några filurer också, som jag hade trevligt med.
Sen blev det till att ta bussen hem, men tyvärr missade jag den sista jäkeln med någon minut. Efter att ha väntat en obestämbar tid (min mobil hade dött), och till slut kommit fram till att det var kört och inte lönt att vänta, började jag gå.
Men allt ordnade sig till det bästa som sig bör, och Jens hittade en olåst cykel med punka, som blev min vän en liten stund.
Småklantig som jag är råkade jag låsa den när jag kom hem, men det gör mig ingenting..
Nu har jag mina tända ljus och min musik. Så som det ska vara klockan halv ett en vardag! :) Det som fattas är mysigt sällskap, gärna i kvinnlig form. Är trött på den här ensamheten ><
